Kultur

Vaslav Nijinsky

Vaslav Fomich Nijinskij, 1890-1950

Rysk balettdansör och koreograf

Vaslav Nijinskij var en av nittonhundratalets skickligaste balettdansörer. Han föddes den 12 mars 1890 i Kiev i Ryssland som son till Thomas Laurentiyevich Nijinskij och Eleonora Bereda. Hans föräldrar var dansare och hade ett eget danssällskap, som turnerade i hela det ryska kejsardömet. Fadern undervisade barnen, och vid nio års ålder började Nijinskij på den kejserliga dansskolan i St. Petersburg. Där uppmärksammades hans stora talang av hans lärare, de främsta i sin tid. De uppmanade honom att ta ut sin examen redan vid sexton års ålder, men Nijinskij valde att stanna tiden ut och fullfölja sin utbildning. Redan under skoltiden dansade han i Mariinskybaletten, och vid sin examen 1907 blev han anställd som solist vid baletten. Både publiken och kritikerna var hänförda över hans enastående smidighet och kraft och av den intensiva personliga utstrålning han hade på scen. Utanför scenen var han emellertid blyg och tillbakadragen, ibland närmast folkskygg. Hans mor såg dock till att Nijinskij hela tiden rörde sig i de rätta aristokratiska kretsarna i St. Petersburg. Där träffade han impressarion och konstkritikern Sergej Diaghilev som genast tog sig an honom, både som protégé och älskare.

Under åren 1907 till 1911 dansade Nijinskij alla de ledande rollerna på Mariinskyteatern och gästspelade även på Bolsjojteatern i Moskva. Han gjorde enorm succé överallt. 1909 fick Diaghilev i uppdrag av storfurst Vladimir att organisera ett danssällskap med dansare från både Mariinskyteatern och Bolsjojteatern. Sällskapet fick namnet Ballets Russes, och Nijinskij och hans syster Bronislava följde med sällskapet till Paris. Föreställningarna gjorde succé och Nijinskij arbetade med och inspirerades av bland andra koreografen Michel Fokine och primadonnorna Tamara Karsavina och Isadora Duncan. Men det var fortfarande Diaghilev som styrde Nijinskijs liv in i minsta detalj, vad han läste, vad han gjorde och vilka han träffade. De följande åren turnerade Ballets Russes i hela Europa och i både Nord- och Sydamerika. Diaghilev uppmuntrade Nijinskij att börja med koreografi, och 1912 fick L'Apres-midi d'un Faune premiär. Året därpå kom Jeux och Le Sacre du Printemps med musik av den ryske tonsättaren Igor Stravinskij. Nijinskijs koreografi var långt före sin tid, och publiken upprördes när han bröt med de klassiska idealen. Dansarna i L'Apres-midi d'un Faune är barfota och verkar tvådimensionella i sina rörelser, och slutscenen simulerar onani. Vid premiären på Le Sacre du Printemps buade publiken och skrek obsceniteter i teatern och på gatorna i Paris. De upprördes av den sensuella och närmast homoerotiska prägeln, då Nijinskij dansade till synes naken och lät sina egen nakna kropp dominera föreställningen.

Samma år gifte Nijinskij sig med den ungerska dansösen Romola de Pulszky. Diaghilev var emot giftermålet och avskedade båda i ett utbrott av raseri och svartsjuka. 1916 återupptog Diaghilev emellertid samarbetet då han hjälpte Nijinskij att resa till USA för att dansa Till Eulenspiegel i egen koreografi. Nijinskijs mentala hälsa blev allt sämre, och 1919 blev han tvångsintagen på ett mentalsjukhus efter tydliga tecken på schizofreni. Nijinskij återvände aldrig till scenen och tillbringade resten av sitt liv på olika mentalsjukhus, hela tiden omhändertagen av sin hustru. Nijinskij gav inte själv ut några memoarer, men hans hustru gav 1936 ut en stark redigerad utgåva av hans dagbok. En oavkortad version gavs ut 1998, redigerad av Joan Acconcella. Vaslav Nijinskij dog i London 1950.

Andrénsamlingen innehåller 4 utgåvor av Vaslav Nijinskijs dagböcker och 18 biografier om honom. Samlingen innehåller även böcker om hans samtida, Ballets Russes och balettens historia.

Länkar:
Vaslav Nijinsky

Google Books - Vaslav Nijinsky