Agda Holst
Ung man, olja på duk (1936)
Gåva från Agda Holsts dödsbo
Verket föreställer en man i halvprofil med blicken riktad mot betraktaren. Mannen är klädd i grå kavaj och sitter mot en ljusröd bakgrund. Mannen som porträtteras beskrivs som ”okänd yngling” men han återfinns på flera av konstnärens porträtt.
Agda Holst (1886-1976) målade många fina porträtt, både av sig själv och av andra där måleriet är både sparsmakat och färgrikt på samma gång. Hon beskrev sig själv som en ”modifierad modernist” och hennes stilleben och porträtt har gett henne en given plats i raden av framstående kvinnliga målare i Sverige.
Vid åtta års ålder fick Agda Holst en färglåda i julklapp och uppmuntrades av sin lärare att utveckla sina kreativa färdigheter. Efter det fortsatte hon att studera konst och efter ett år på Tekniska högskolan i sin hemstad Kristianstad bestämde hon sig för att ensam ta tåget till ”konstens huvudstad” Paris. Hon åker till Paris i flera perioder och studerar bland annat måleri på Académie Colarossi, men också för konstnären André Lothe där hon lärde sig bygga upp sina målningar med geometrisk skärpa. Det var också här som hon skapade många av sina skickliga porträtt. Hon stärkte sitt måleri ytterligare på Konstakademien i München som var välkänd för sin undervisning i porträtt- och genremåleri.
I början av 1928 bildades konstnärsgruppen och konstföreningen Aura. Agda Holst var den enda kvinnan bland de tolv ursprungliga medlemmarna. Till skillnad från många andra kvinnliga konstnärer under den här tiden blev Agda Holst alltid väldigt respekterad av sina manliga kollegor. Hon kom att ställa ut tillsammans med konstnärsgruppen Aura i flera år efter att de grundades och väckte som ensam kvinna i gruppen mycket uppmärksamhet på flera salonger, bland annat i Köpenhamn och på Liljevalchs. Hon fick mycket beröm av konstkritikerna som beundrade henne för hennes ”förmåga att få in så pass mycket porträttkaraktär i en form av stiliserande förenkling” och alla de porträttbeställningar som följde gjorde att hon kunde försörja sig som konstnär.
1964 delade Kristianstad ut sitt första kulturpris och Agda Holst blev det självklara valet.
Två porträtt av Gerhard Wihlborg (1897-1982)
Gerhard Wihlborg föddes på Österlen och han förblev trakten trogen. Wihlborgs starka kärlek till Österlen återspeglas i hans konstnärskap. Det var här han hittade sina motiv, sin sporre och sin inspiration.
”Det här är dj-t grannt, men det är ändå inte så grannt som Kåseberga”. Så brukade Gerhard Wihlborg och hans kamrat Gottfrid Olsson säga när de stod inför något vackert under sin resa i Italien 1921. (citat från Sigrid Svenssons text i Cimbrishamns-Bladet, midsommar 1924.)
Wihlborg var en skicklig porträttmålare, en sida han utvecklade tidigt. Porträtten är många. De föreställer familj, vänner, konstnärskollegor och andra bekanta Österlenbor.
Wihlborg ställde gärna upp för sig själv som modell, ofta i ateljén omgiven av sina yrkesattribut där vi får möta hans självsäkra och koncentrerade blick. I ”Självporträtt” (1927) är han mitt i arbetsprocessen, iklädd sin målarrock ståendes vid staffliet med palett och pensel i hand, redo för nästa penseldrag. Han har ett säkert och välkomponerat färgspel med stora ljusa ytor och färgstarka detaljer. I ateljén står ett vackert dekorerat änglaskåp. Det var hans fascination för dekorerade allmogemöbler på de skånska gårdarna som fick honom att välja att bli konstnär och de målade skåpen var hans stora passion.
I ”Självporträtt” (1932) sitter konstnären lite mera avslappnad vid sitt staffli. Penslarna vilar i en burk bredvid honom och i handen har han en pipa. Pipan var hans signum, den finns med på de flesta av hans självporträtt.
Ivan Jordell
”Kvinnoporträtt”, olja på duk (1965)
Testamentarisk gåva av Erik och Frida Jönsson 1978
Ivan Jordell föddes 1901 i Katrineholm. Bortsett från ett års studier vid Skånska Målarskolan i Malmö så var Jordell självlärd. Mot slutet av trettiotalet började han måla den typ av bilder som kom att bli karaktäristiska för hans konstnärskap. Det är ett avskalat och rudimentärt måleri där konturerna ofta är tydligt markerade. Motivet är den ensamma människan, vanligtvis porträtterad mot en enkel, och ofta enfärgad, bakgrund. Jordell skildrade många människor som befann sig i ett utanförskap såsom prostituerade, resande och cirkusarbetare. Hans porträtt gestaltar snarare sinnestillstånd är individer. Färgerna är dova och människorna stirrar ofta med tom blick ut i intet. Man kan se tydliga drag av tysk expressionism i Jordells måleri, kanske framförallt från Ernst Ludwig Kirchner.
Jordell dog 1965 i Malmö. I hans dödsruna skrev kulturskribenten Hans Dhejne att ”en Jordell-tavla kan man inte ta fel på. Den aviserar på långt håll hans lite vresiga och kärva målarkynne, men också hans koloristiska sensibilitet och hans färgfantasi, som med årens gång huvudsakligen kretsade kring de djupa, rika och klangfulla tonerna. Koloriten hos Jordell kunde ibland få en egen, jag skulle nästan vilja säga, smärtfylld skönhet, ett drag av den melankoli, som hör till livets skuggsidor, både i bokstavlig och figurlig mening.”
Ivan Jordell gjorde ett stort antal kvinnoporträtt under sin levnadstid, just denna målades samma år som han dog. Målningen upplever jag som mer rofyllt än de flesta andra Jordellmålningar jag har sett. För visst kan man väl ana ett leende hos kvinnan på bilden?
Jules Schyl
Självporträtt med fallskärmshoppare
Olja på duk, 1924
Målningen som hänger i konstmuseets porträttkabinett är ett av två närmast identiska självporträtt av Jules Schyl (1893-1977) där det andra ägs av Trelleborgs museum. I bakgrunden syns en stad med en fontän och, som titeln avser, en fallskärmshoppare. De kubistiska inslagen var typiska för Schyl. Han blev aldrig någon renlärig kubist men anammade en dekorativ kubism som hade mer gemensamt med Cézanne än med Braque. Solveig Mansfeld benämner Schyls stil i sin biografi (1991) över konstnären som en ”facettartad kubism”.
I bildens förgrund står konstnären själv, världsvant med en cigarett i mungipan. Han ger ett elegant, nästan androgynt intryck, självsäkert frågande med ögonbrynet aningen höjt. Schyl var definitionen av en ”artist” med sitt tagna franskklingande namn och sin estetiska framtoning. Redan som ung var han fast besluten att bli konstnär och hoppade av gymnasiet för att satsa på konsten. Som en kompromiss till sina oroliga föräldrar utbildade han sig till teckningslärare.
”Självporträtt med fallskärmshoppare” är målat under Schyls period i Lund 1921-32 som var en utvecklande och lyckad tid. Han arbetade som lärare och drev vid sidan om en målarskola. Schyl hade sin första separatutställning på Skånska konstmuseum i Universitetshuset 1923 som blev en succé, och han gjorde under den här tiden flera viktiga resor utomlands.
Schyls kanske största betydelse historiskt sätt är att han var med och bildade två konstnärsgrupper som har spelat stor roll i det skånska konstlivet. Först De tolv, en grupp konstnärer som stod för det definitiva genombrottet av modernismen i Skåne. Bland medlemmarna i gruppen fanns Johan Johansson och Tora Vega Holmström. Gruppens utställning på Malmö museum 1924 fick ett storartat mottagande. Fyra år senare deltog Schyl också i bildandet av konstföreningen Aura. Han var den ende konstnär som var medlem i båda grupperna.
1932 flyttade Schyl till Malmö med sin nyblivna hustru Karin. Tillsammans stiftade de Schyls Donation, som via konsthallen tillfört Malmö en stor samling samtidskonst.
Simone de Dardel
”Utan titel”, olja på pannå (u.å)
Donation 2018
I Ystads konstmuseums samling återfinns ett självporträtt av Simone de Dardel (1913-1996), föreställande konstnären sittande vid ett staffli med penseln höjd mot duken. Blicken är vänd rakt mot betraktaren. Målningen är utförd i olja med huvudsakligen gröna och gula toner. Ordet porträtt härstammar från franskans portrait, som i sin tur kommer från latinets pro traho, vilket betyder uppdaga eller ”dra fram i ljus”. Simone de Dardels måleri består främst av landskapsskildringar, porträtt, inte sällan av barn, och stilleben.
Simone de Dardel föddes 1913 i Neuchâtel, Schweiz. Måleristudier bedrevs vid École des Beaux Arts de Geneve och senare vid Otte Skölds målarskola i Stockholm. På sextiotalet flyttade Simone de Dardel med sin make Botvid Kihlman från Stockholm till Äspö mellan Ystad och Trelleborg där de inredde en skånelänga till både bostad och ateljéer. Konstakademin förvaltar Simone de Dardels fond och delar ut stipendier för att uppmärksamma kvinnliga konstnärer i hennes namn.
Texter: Alexandra Fredriksson (Agda Holst), Ýrr Jónasdóttir (Wihlborg), Isac Nordgren Jonasson (Jordell, Schyl), Julia Björnberg (de Dardel)