Signe Johannessen

Signe Johannessen

1978

Trofé assemblage #3, 2020

Gips, hår, grafit, rostfritt stål

Jakt, status, erotik, begär och makt. Ordet trofé har många associationer och härstammar från grekiskans tro´paion; fiendens vändning till flykt. Troféer fördes fram i triumftåg och förekom som motiv i konsthantverk under antiken. Under renässansen, barocken och nyklassicismen avbildades troféer som dekorationer på militära byggnader och monument. Även slott pryddes med jakttroféer som statussymboler. Under 1900-talets senare hälft började troféhustru att användas som en ironisk beteckning för en gift kvinna som inte förvärvsarbetade, utan var försörjd av sin make, eller en ung kvinna som gift sig med en äldre, förmögen man. Det misogyna uttrycket befäster patriarkala normer genom att nervärdera kvinnan till ett byte.

Svävandes, uppradade, organiserade i glasmontrar och i travar presenteras hundratals skulpturala element likt en arkeologisk utgrävning eller massgrav i installationen Trofé. Lager för lager sammanfogas lårben, bäcken, hår och horn till en jordmån. Koncentrationer av objekt utgör spår av riter som besjälat föremålen med energier. Installationen av ben, horn och hår förstärker avsaknaden av hud och blod. Ett tyst restlandskap av kroppar breder ut sig. Hos Johannessen finns inga enkla begärsdikotomier. Den skulpturala kroppen väcker frågor om katalogisering, samlande och uppvisning av objekt, och om lidande, fetischisering och njutning i relation till dessa beteenden.

Text: Julia Björnberg