Klostrets historia

Vid tiden för klostrets grundande år 1267 började kyrkan, helgad åt Sankt Petrus, byggas. Gråbröderna, som franciskanerna kallades, bodde då troligen i enkla bostäder.

Från början bestod kyrkan av nuvarande huvudskeppet. Under 1300-talet tillkom kor och sydkapell. Omkring 1430 uppfördes södra sidoskeppet och kapellet infogades. I slutet av 1400-talet byggdes klocktornet.

Tre klosterlängor restes i slutet av 1300-talet. Den västra var sannolikt inte bredare än korsgången. Övervåningen kan ha inrymt sovstuga för tillfälliga besökare. Ett porthus tillkom i det sydvästra hörnet. I den norra längan, som hade en källarvåning, fanns antagligen köks- och förrådsutrymmen. Övre våningen kan ha använts som gästrum för kungligheter.

Bröderna bodde och verkade i den östra, ännu bevarade längan. På bottenplanet fanns bl.a. matsal, korsgång och kapitelsal där bröderna samlades för att diskutera och ta beslut. Brödernas sovsal var belägen på övervåningen. Salen var troligen uppdelad i celler. Omkring år 1500 kompletterades längan med en flygel åt öster. Fullt utbyggd utgjorde klosteranläggningen en fyrlängad gård med en välvd korsgång kring innergårdens bottenvåning.

Tegelsten från 1300-talskorets murverk. Teckningen är gjord på lek medan leran var mjuk. Foto: Lucas Gölén

Franciskus och franciskanerna

Rikemanssonen Franciskus föddes 1182 i Assisi som Giovanni Francesco Bernardorne. Han ville bli riddare, men fick en uppenbarelse att rädda Guds kyrka. Franciskus restaurerade då flera kyrkor. Några år senare förstod han vad Gud egentligen ville med hans liv: Att efterfölja Kristus i fattigdom och ödmjukhet, i kärlek till Gud, människor och hela skapelsen. Franciskus fick snart sällskap av andra män som delade hans tro. Dessa tiggarpredikanter kallade sig bröder. Mot Franciskus vilja stadfäste påven en förordning 1223.

Brödraskapet blev en orden med bestämda regler och fast organisation. Deras dräkt var enkel och gråfärgad. Männen kom att kallas gråbröder. År 1228, två år efter sin död, blev Franciskus helgonförklarad. Då hade hans orden börjat sprida sig över Europa. 1232 grundlades det första klostret i Danmark. Före 1200-talets slut fanns inte mindre än 20 gråbrödrakloster i riket. I Skåne anlades kloster i Lund, Ystad, Trelleborg och Malmö.

Troligen har det bott 15-25 bröder samtidigt i klostret. De hade tillstånd att predika i staden. Allmänheten kunde även bevista brödernas gudstjänster. Adelssläkterna runt Ystad donerade pengar och gods till klostret mot att det lästes själamässor för dem och deras familjer. Eftersom bröderna inte fick äga något såldes godsen. Pengarna användes till klosterbyggandet liksom inkomsterna från den sillhandel bröderna bedrev. Omkring år 1400, när klostret i stort sett var utbyggt, hölls ombudsmöten för provinsen Dacia (Norden) här.

Korsgången i östra flygeln, restaurerad 1909-1912. Foto: Lucas Gölén

Reformationen

År 1532 utfärdade kung Frederik I av Danmark ett brev till borgmästare och råd i Ystad med tillstånd att överta klostret. Reformationen genomfördes och bröderna drevs ut med våld. Anläggningen överläts därefter till staden. Kyrkan blev sockenkyrka, längorna hospital. Porthuset uppläts till skomakargesällerna.

Efter reformationen

Den västra och den norra längan revs troligen på 1600-talet. Den östra längan fungerade som hospital till 1777. Ett kronobränneri inrättades och innermurarna revs ner. 1791 blev längan spannmålsmagasin. 1876 köpte staden magasinet och beslöt senare riva den förfallna byggnaden. Rektor L. M. Neuman lyckades få detta beslut upphävt. 1909 började klosterlängan restaureras. 1912 invigdes längan som museum och bibliotek. Även porthuset blev restaurerat vid denna tid. Kyrkan tillhörde S:t Petri församling till 1884 då Ystads stadsförsamling bildades. På 1960-talet började kyrkan, som förfallit, renoveras och klosterområdet grävas ut. Då kom grundmurarna efter de raserade längorna fram. 1962 över-lämnades kyrkan till staden. 1967 återinvigdes klosterkyrkan, 700 år efter grundandet.