"Cinema Italia" hedrar dessa fantastiska filmer av italiensk film där musik säger vad bilder inte kan uttrycka. Naturligtvis bärs mästerverken som var "La Dolce Vita", "La Strada", bland andra, av artisterna och regissörens talang men deras musik bidrar till stor del till deras identitet och framgång. I dessa filmer smälter bilder och ljud samman och genomsyrar det kollektiva minnet. Saxofonisten Rosario Giulliani bevarar en flytande och flamboyant frasering men dämpar sitt uttryck som är nostalgiskt och känsligt, lika mycket för viola som för sopranen. Han samtalar med sitt alter-ego, dragspelaren Luciano Biondini, en sann poet med precist och delikat fingersättning. En ren stund av lycka.