Strandfodring i Ystad Sandskog

Mjuka kustskydd, så som strandfodring, som innebär att man fyller på med sand på stranden, är en mycket vanlig kustskyddsmetod i övriga världen. I Sverige är det däremot inte så vanligt och det har bara skett i mindre omfattning med rena muddermassor.

Syftet med strandfodringen är att bygga upp strandplanet så att det kan fungera som en buffert mellan vågorna och de ömtåliga sanddynerna som i sin tur skyddar bakomliggande landområde. Det förstärkta strandplanet grundar upp och bidrar till att minska vågornas energi. Den lösa, torra sanden blåser upp i sanddynerna som förstärks och i bästa fall kan nya dyner byggas upp. Samtidigt kommer erosionen att fortgå i den fodrade sanden. Med hjälp av de naturliga processerna kommer sanden att förflyttas med de kustparallella strömmarna och på så vis bidra till att förstärka även andra kustavsnitt. Hela syftet med strandfodringen är alltså att erosionen ska få fortgå eftersom det är en naturlig process vid våra kuster. Ystads kommun har genomfört strandfodring vid två tillfällen, 2011 och 2014. Vart tredje år fram till 2021 ska stränderna förstärkas med ny sand och den totala volymen kommer att uppgå till 340 000 m3. Det faktum att ny sand måste tillföras kan jämföras med en ny asfaltbeläggning på en gata eller att måla om huset. Underhållet är avgörande för att skyddet ska bibehållas.

Det är ett danskt företag, som har genomfört strandfodringarna. Företaget har stor erfarenhet av just strandfodring både i Danmark och på andra platser i Europa. 

Så går det till

Sanden hämtas på havsbottnen ute på Sandhammar bank. Den teknik som används är s.k. släpsugsteknik och det är för att man vill undvika att djupa hålor bildas i havsbottnen. Sanden sugs upp i fartyget som sedan transporterar sanden till den tilltänkta stranden. För att få upp sanden på stranden läggs ett långt rör från muddringsfartyget upp på stranden. Genom detta rör pumpas en blandning av sand och vatten och sanden fördelas sedan av lastare som kör på stranden.

Placeringen av sanden baseras på de årliga mätningar som genomförs vid kusten.  Placeringen tar hänsyn till de särskilda förutsättningar som finns längs vår kust. Mätningarna visar att sedan strandfodringen 2011 har ca 22 000 m3  sand försvunnit från den plats där sanden placerades vid första strandfodringstillfället (väster om brygga 0 samt mellan bryggorna 0 och 2) och endast 2000 m3 sand från området mellan bryggorna 2 och 4. Däremot ser vi en ackumulation av sand vid vågbrytarna där vi har ett plus på 26 000 m3 (se figur).

Detta är de fakta som avgör var sanden placeras. De årliga profilmätningarna visar också tydligt att sanden transporteras österut och därför anses investeringen (dvs. strandfodringen) göra nytta under längre tid om den placeras i ett västligare läge.