Utställningar 2018

Raed Yassin, Raed Smoking (2013), silkesbroderi på tyg


Beirut, Beyrut, Bayrut, Beyrouth, Beyrout

8 september – 6 januari 2019
2:a och 3:e vån

Genom historien har Beirut stavats på en rad olika sätt, och dessa syns fortfarande på stadens fasader. De olika stavningarna pekar på det faktum att en plats aldrig har bara en historia eller en berättelse, utan består av en myriad röster och tolkningar. 

Utställningen Beirut, Beyrut, Bayrut, Beyrouth, Beyrout utforskar ett sociopolitiskt komplext samhälle och dess historia med skärpa, allvar, sorg och humor. Titeln syftar på den kulturella mångfald som Libanon och hela Mellanöstern representerar med sin långa tradition av att vara en multikulturell och mångspråkig region. 

Deltagande konstnärer är: Mounira Al Solh, Monira al Qadiri, Ziad Antar, Ali Cherri, Ahmad Ghossein, Joana Hadjithomas och Khalil Joreige, Lamia Joreige, Mazen Kerbaj, Stéphanie Saadé, Lucien Samaha, Helle Siljeholm, Suha Traboulsi, Raed Yassin och Akram Zaatari. 

Utställningen är kuraterad av Marianne Hultman och Ýrr Jónasdóttir med Birta Gúdjónsdóttir. Utställningen visas också på Oslo Kunstforening och Listasafn Íslands. 

 

 

What´s happening?

Ett ljudverk av Reine Jönsson och Amit Sen
8 – 25 november

1:a vån

Titeln på verket är även Twitters slogan. Med denna vill Twitter förmedla aktualitet; man har koll på samtiden om man twittrar. Twitter förmedlar nyheter. Men sedan något år tillbaka har frågan om fake news hamnat i förgrunden. Frågan "What’s happening?" får då en ny innebörd:
– Vad är det som händer, egentligen?

Installationen What’s happening? tar fasta på denna osäkerhet och låter lyssnaren ta del av Donald Trumps twitterflöde utan att behöva ta ställning till innehållet. Varje tweet med hashtagen #realDonaldTrump analyseras i realtid och får ett värde beroende på hur positivt eller negativt det är. Ett positivt värde ger ett ljusare ljud, och vice versa. Neutrala tweetar rör sig försiktigt i mellanregistret. När Donald Trump själv tweetar spelas ett basunliknande ljud. Reaktionerna kan märkas i diskantljuden. Lyssnaren får då en uppfattning om twitterflödets intensitet och emotionella kvalitet.
2017 omsatte Twitter 2 529 miljarder dollar. En av de flitigast använda hashtaggarna var #realDonaldTrump.

 Odlingen* bjuder in till 

Experiment för utopier

9 juni – 19 augusti
3:e vån

 

Än i dag, hundratals år efter Thomas Mores bok Utopia publicerades 1516, uttrycker begreppet Utopia det orealistiska och det ouppnåeliga, en ”icke-plats”. Men nu, sommaren 2018, bjuder Ystads konstmuseum tillsammans med Odlingen* in till det ouppnåeliga med ett experiment för utopier!

Tankar på utopier påminner oss om hur vi har det, och hur vi kan ha det tillsammans. Det finns en spänning mellan det välkända och det som är i förändring genom föreställningen om utopin. Mellan 9 juni och 19 augusti på Ystads konstmuseum konfronteras denna spänning genom lek, experiment, kritik, analys, reflektion och gestaltning. Både utanför och inne på konstmuseet kan alla som vill ta del av odlingar, film, foto, skulptur, installation, interaktion och performance.

Experiment för utopier är en utställning som presenterar en strävan snarare än färdiga modeller för utopier. Utställningen är ett samarbete mellan flera konstnärer, designers och forskare, som i utställningsprocessen 2017-2018 träffats för att tillsammans tänka och diskutera gemensamma referenser. Som ett uttryck för processen har frasen ”Utopin! Malin tror inte på den, Jona letar efter den, Amit har hittat den” följt konstnärerna för att illustrera samarbetets breda utgångsläge.

Utställningen Experiment för utopier är mer än en utställning – under utställningsperioden fylls konstmuseet med aktiviteter som prövar och utvecklar experimenten. På 1:a vån öppnas från 1 juli dörrarna till ateljén, där besökare själva kan göra möbiusdikter inspirerade av Amit Sens konstverk i utställningen. På många av sommarens tisdagar och torsdagar kl 13-14.30 är konstnär och utställningscuratorn Gunnel Pettersson på plats i 3:e våning för att tillverka bovetenudlar med alla som vill vara med. Sa vi förresten att bovetet kom från Österlen? Dessutom kommer det arrangeras en ”plogging”, det vill säga en en promenad i staden för att samla plastsugrör och annat skräp för inventering och utforskning.

En del av konstens tillblivelseprocess och upplevelseprocess kan upplevas som kaotisk i sin natur, vilket kan användas som ett mindre rationellt sätt att möta det orealistiska, okända och förstå mänsklig samvaro i förändring. Det finns en poäng i att flera av de inbjudna konstnärerna har en koppling till trakten och regionen. Det finns ett ”här” i utställningen som givetvis också relatera till en omvärld och det som är långt borta. Med Experiment för utopier tar många av verken avstamp i närmiljön med flera inbjudna deltagare som har en koppling till trakten. Men blicken är rörlig och letar sig vidare bortom det uppenbart rumsliga – för ”en världskarta som inte omfattar Utopia är inte värd att ens kasta en blick på” skrev Oscar Wilde, ”eftersom den utlämnar just en plats dit mänskligheten alltid är på väg.”

 

Deltagare är Amit Sen, Anders Emilson, Caroline Mårtensson & Patrik Bengtsson, Gunnel Pettersson, Gylleboverket med Jona Elfdahl, Etta Säfve & Shelley Sharr, Kristina Lindström & Åsa Ståhl, Madeleine Tunbjer & Clea van Berkel, Malin Lobell, Peter Ojstersek, Petra Lilja. Utställningen är initierad och curaterad av Gunnel Pettersson (Odlingen*)

 

 

*Odlingen är en presentation av och en samlingsplats för konstprojekt drivna av, och samarbeten med, Gunnel Pettersson. ”Projekten syftar till att bygga mening med hjälp av relationer och kommunikation i frågor kring till exempel hållbar stads- och landsbygdsutveckling (biologisk/ekonomisk/politisk/social). Jag ser staden och landsbygdens offentliga rum som mötesplatser där medskapande och konstnärsdrivna processer är reflektion och stimulerar till förändring.” – Gunnel Pettersson.

 

 

 

2:a vån. 3 mars – 22 april 2018.

Parallella linjer – ett kvinnohistoriskt dokument

Gittan Jönsson

 

Filmen Parallella linjer – ett kvinnohistoriskt ​dokument (2018) är Gittan Jönssons spaning efter den feministiska rörelsens avtryck i konstvärlden. Filmen bygger en bro mellan några yngre konstnärer i Berlin och några äldre i Stockholm. De delar med sig av personliga erfarenheter av det patriarkala systemet och strategier för motstånd. Samtal uppstår som suddar ut gränser mellan tid och rum. Förutom samtal och intervjuer består filmen av arkivmaterial, privata foton, filmade sekvenser från Sveriges Television och från en feministisk performancefestival i Warszawa.

Gittan Jönsson (f. 1948) utbildade sig vid Konstfack i Stockholm 1967–1972 och debuterade 1978 på Galleri Händer i Stockholm och Malmö. Jönsson var aktiv i 70-talets feministiska kretsar i Stockholm, och är i dag verksam i Berlin och Brantevik. Filmen visas kvart över varje heltimme. Längd 57 min.

 

 

 

3:e vån. 3 mars – 13 maj 2018. 

Eko

Magnus Thierfelder

 

Genom skulptur, fotografi, film och installation gör Magnus Thierfelder oss uppmärksamma på föremål och företeelser från vår vardag som vi annars kanske skulle ha missat. Flera av verken i utställningen Eko bygger på iakttagelser från Thierfelders promenader i stadsrummet. Ett trasigt mobilglas blir i en av skulpturerna ett lock på ett dricksglas. På botten av glaset vilar ett dött bi, och vi påminns om globalisering och en tid med köphysteri och miljöförändringar, som leder till massdöd av bin. Konstverken både utmanar och skärper vårt seende genom förskjutningar, upprepningar och skevheter.


Magnus Thierfelder (f. 1976) är utbildad vid Konsthögskolan i Malmö och Kristianstads konstskola. Under de senaste åren har han ställt ut bland annat på Qbox gallery i Aten, Museum Villa Rot i Burgrieden och Konstfrämjandet i Stockholm. Thierfelder utgår från Malmö.

Få en glimt av det Magnus Thierfelder ser på sina (stads)vandringar i hans blogg

 


Henry Mayne och Österlen

 

Självporträtt av Henry Mayne

9 juni – 12 augusti
2:a vån

 

Med pennan och penseln i hand har den uppskattade målaren Henry Mayne studerat det österlenska ljuset, landskapet och emellanåt människorna. I utställningen presenteras ett urval akvareller och oljemålningar, men det ges även en glimt av Henry Maynes skissmaterial.

 

Konstnären Henry Mayne (1891–1975) var bosatt på Österlen under den största delen av sitt liv. Mayne såg skönheten i det vardagliga och målade det österlenska landskapet och miljöer iklätt såväl en kall vinterskrud som badandes i varmt solsken. Verken föreställer ofta familjen, hav, himmel och slingrande vägar på landsbygden. Utställningen Henry Mayne och Österlen spänner över sex decennier, från 1910-tal till sent 1960-tal, och vi har valt att fokusera på landskap, byar, interiörer och porträtt från trakten.

Henry Mayne föddes i Köpenhamn 1891 där han också tillbringade sina första år. Runt sekelskiftet flyttade han tillsammans med sin mor och syster till Tomelilla och fortsatte sin skolgång. Vid denna tid var Tomelilla ett nytt samhälle som växte fram med den nyanlagda järnvägen. 1915 återvände Mayne till Köpenhamn för att påbörja sina konststudier. Här delade han ateljé med andra unga blivande konstnärer som liksom Mayne såg upp till målaren Harald Giersing (1881–1927). Giersing som var en viktig förgrundsfigur inom modernismen hade nyligen startat en målarskola och besökte då och då de ungas ateljé och gav råd. Andra konstnärskap som influerade Mayne starkt under denna tid var Edvard Munch, Oluf Höst och Olaf Rude. Danmark och Köpenhamn förblev Maynes konstcentrum, med utblick över Europa. Han följde med i tidens diskussioner genom att följa danska kulturtidskrifter.

Henry Mayne finns representerad i Ystad konstmuseums samling och visas i den permanenta utställningen. Där hänger Maynes verk i sällskap med målningar av hans samtida kollegor som liksom han lockades av kullarna i Kåseberga och andra miljöer på Österlen – Ellen Trotzig, Tora Vega Holmström, Gerhard Wihlborg och Johan Johansson. Här finns också verk av en av hans danska inspiratörer, Oluf Höst.

 

 

Henry Mayne’s Österlen – landscapes, villages, interiors, and portraits

9th June 2018 – 12th August 2018

Henry Mayne (1891–1975) lived most of his life in Österlen, the picturesque corner of Scania County that projects into the Baltic on Sweden’s southern tip. With pen and brush in hand, he studied the region’s distinctive light, landscape, and people. He painted portraits and scenes of sea, sky, and serpentine roads through the countryside. This exhibition focuses on Mayne’s Österlen landscapes, villages, interiors, and portraits. His primary model was his own daughter, but we’ll also see pictures of his wife, his sister, a fellow artist, and Mayne himself. The exhibition spans the six decades from the 1910s through the late 1960s.

 

 

Publicerad 2017-02-06, Uppdaterad 2024-01-04