Tora Vega Holmström (1880 – 1967)
Hammars backar, 1934
Pastell på papper
Hur återges ett motiv? I det äldre kortregistret över samlingen bestående av svartvita fotografier och kort sammanfattande texter beskrivs ”Hammars backar” med följande ord: ”Utblick mot ett svart hav och gulgrön himmel och sol mellan gula och gröna backsluttningar”. Men någonting saknas?
Tora Vega Holmström fick sin grundutbildning på Valands konstskola för Carl Wilhelmsson och studerade för Adolf Hölzel i Dachau. I sin omfattande biografi över Tora Vega beskriver Birgit Rausing konstnären som en självständig skånsk europé som tidigt gav sig ut på studieresor i Europa och Nordafrika. I Tora Vegas konstnärskap var färgen central och hon arbetade gärna med stilleben, figur- och porträttmåleri. Så småningom kom hon även att måla landskap, bland annat såsom de framstod genom en prisma. Mellan 1937 - 1967 hade hon ateljé i Kåseberga. ”Jag är hopplöst förälskad i landskapet” skrev Tora Vega till vännen och konstnärskollegan Ester Almqvist.
I ”Hammars backar” stiger solen över havet, ett gulgrönt och kallt morgonljus reflekteras i landskapet. Tora Vega beskriver mötet mellan hav och branta stränder som ”den horisontella musiken”, en stigande och fallande rytm som hon i olja och pastell gav färg och ljus. Att arbeta med pastellkritor gav större frihet till konstnärlig gestaltning och experimenterande. ”Hammars backar” är troligtvis en förstudie till oljemålningen ”Landskap med blå giraff” från 1934 som tillhör Regionsmuseet i Kristianstad. Och det är just giraffen, en märklig och central gestalt i verket, som saknas i kortregistret. Giraffens placering gör landskapet drömskt och suggestivt. Men förmodligen är det en långhalsad häst i motljus då hon gjorde flera verk med hästar från Kåseberga.
Så med Tora Vegas ord, upptäck landskapen omkring er! ”… kullarna och åsarna är modellerade av vindar och vågor sen miljoner år – så fint att det tar tio år för att börja se hur det verkligen ser ut. De löpa ut och in mellan varandra i evig rytm. Om kvällarna stå konturerna mot guldgrund som Saharas sandvågor…”
Prins Eugen
Gräsbevuxna backar i Kivik (1931)
Temperamålning
Skänkt till museet 1935 av konstnären
”Gräsbevuxna backar i Kivik” föreställer en mjukt kuperad och dovt solbelyst terräng med gärdsgårdar utplacerade i landskapet. Målningens fond är dramatisk med moln som tornar upp sig bakom landskapet.
Prins Eugen, även kallad Målarprinsen, var ofta ute i fält och avbildade den natur han upplevde. I det här verket har han varit i Kivik och målat det landskap han såg framför sig. I sina målningar använde han sig av färgens olika nyanser för att visa landskapets skiftande väderlekar, precis som vi kan se i ”Gräsbevuxna backar i Kivik” där stora moln drar in och närmar sig det gröna landskapet.
Prins Eugen studerade som ung konst i Skåne. 1931 återvände han och tillbringade sin första av många somrar på Österlen. Prins Eugen sägs ha sagt följande om Sveriges södra landskap: ”Jag har gripits av en ny kärlek, och ingenting kan vara farligare än att bli förälskad på gamla dar. Jag har blivit förälskad i Skåne och alldeles speciellt då Österlen. Det är något säreget med denna trakt[…]”
Prins Eugen (1865-1947) var son till Kung Oscar II och Drottning Sophia. Redan som väldigt ung kunde man se att han hade en stark konstnärlig ådra, som kom att utvecklas och följa honom livet ut. Prinsen studerade hos bland andra Wilhelm von Gegerfelt, Hans Gude, Leon Bonnat och Henri Gervex.
Anna Boberg
Fjäll med dimmor, olja på papp (u.å. troligen runt 1901)
Testamentarisk gåva av konstnären 1935
Oljemålningen ”Fjäll med dimmor” är ett av de första verken som kom till Ystads konstmuseums samling, som testamentarisk gåva vid konstnärens bortgång. Motivet är från Lofoten, en plats som Anna Boberg (1864 – 1935) återvände till flera gånger efter sitt första besök 1901. Besöken dit återspeglades i både måleri och skrivna reseskildringar. I målningen framställs en vik kantad av fjällmassiv insvepta i moln. Det var med motiven från Lofoten som Boberg fick sitt genombrott som friluftsmålare.
Anna Boberg föddes som Anna Scholander och hade många strängar på sin lyra. Förutom i det närmaste autodidakt bildkonstnär var hon även verksam som konsthantverkare och författare. Vid sidan av den självbiografiska ”Envar sitt ödes lekboll” från 1934 författade hon reseskildringar och ett operalibretto. Till baletten ”Bergakungen” ritade Boberg kostymer och hon ritade även mönster för Handarbetets vänner. Vidare formgav Boberg keramik och konstglas, bland annat för Rörstrand, Kosta och Reijmyre. Då hon studerade vid Académie Julian i Paris träffade Anna sin blivande man Ferdinand Boberg, arkitekt till bland annat Rosenbad och Prins Eugens Waldemarsudde. Paret stod nära prinsen och Anna Boberg och Eugen delade intresset för landskapsmåleri.
Texter: Anna Norberg (Holmström), Alexandra Fredriksson (Prins Eugen), Julia Björnberg (Boberg)